Och väljer själv gör han – oavsett om han får eller inte… Den stora utmaningen är att förmå honom att välja rätt!
Tidigare i veckan var vi på privatlektion hos fantastiska Anna. Träningen handlade helt om att få Toby att vilja samarbeta med mig även när han är lös. Han har faktiskt blivit mycket bättre på att fokusera på mig – så länge han har ett koppel som släpar på marken (även om jag inte ens har kopplet inom räckhåll). Så fort jag knäpper av kopplet blir han väldigt medveten om sin frihet och omgivningen blir en tuff konkurrent om hans uppmärksamhet. Det resulterar ofta i att han går i väg för att nosa på nåt och sen är han helt förlorad i sin doftvärld.
Vi kom fram till att enda sättet att minska problemet är att låta honom få tillgång till det han vill ha, men på mitt kommando. Om han kommer till mig och samarbetar en stund får han lov att springa iväg och nosa igen. Att försöka hindra honom från att nosa på träningsplanen kommer aldrig att funka för ju mer jag försöker hindra honom från nåt, ju mer intresserad blir han… Om han istället får tillgång till det så tröttnar han efter en stund och vill hellre hitta på nåt tillsammans med mig!
Häromdagen hängde vi i Pias fina trädgård och praktiserade våra nya kunskaper. Toby var extremt nyfiken och skulle kolla in ALLT. Några gånger kastade han en blick på mig men när jag klickade så hade han inte ens tid att hämta sin belöning… Jag gav upp träningen och satte mig för att bara hänga i solen istället. Vad händer då? Toby kommer fram och tycker att vi ska hitta på nåt!!
Det kan ha varit en tillfällighet. Det kan ha varit så att han hade hunnit kolla in allt och var ”färdig”. Däremot har samma sak hänt så många gånger tidigare så jag tror att det finns ett mönster. När jag har för mycket planer och förväntningar på träningen, då vill inte han vara med. När jag slappnar av och släpper alla förväntningar, då är det plötsligt han som ber om att få samarbeta. Jag tror att han är mycket observant på signaler som jag sänder ut omedvetet och han gillar inte när jag har krav och förväntningar på honom.
Eftersom jag gillar att planera så hade jag ju önskat att det var tvärs om – att det gick bäst när jag har en tydlig plan för träningen. Jag får väl helt enkelt träna på att kunna planera utan att det medför några specifika förväntningar. Även om jag bara använder positiva förstärkare i träningen och leker mycket så finns det uppenbarligen tillfällen då Toby upplever vår relation som alltför kravfylld. Det betyder å andra sidan att han är väldigt signalkänslig, jag får väl försöka vända det till en fördel. Tänk vilka möjligheter det skulle ge i agility-handlingen – om jag bara lyckades ta kontroll över vilka signaler jag ger honom…